min familj var krossat efter min brors död.
jag var bara hemma hos mamma Emma flyttade hemifrån
och pappa flyttade till en annan mindre lägenhet i kumla.
vi pratade knappt med varandra vi gled liksom ifrån varandra

begravningen var väldigt fin, men jag kunde inte fatta att det var MIN bror
som låg i kistan..
kyrkan var full av människor som älskar min bror än idag.
alla hans vänner familj och släkt.

efter ett tag flyttade både jag och Emma hem till pappa i kumla
jag skaffade nya kompisar och började också vara ute och dricka
jag försökte hitta mig själv få reda på vem jag egentligen var.

jag såg upp till min bror under hans tid i livet samtidigt som jag visste
att det han gjorde var inte rätt.

jag började dricka varje helg, rökte och bråkade
mamma och pappa fick börja komma och hämta mig istället
dom sa hela tiden hur lik jag var Jonas och att jag skulle låta bli drickandet oså.

jag förlorade fler och fler vänner samtidigt som jag fick nya som inte var så bra egentligen
men för mig var dom allt.. jag sket i familjen och tänkte bara på mig själv och mina vänner

jag skaffade pojkvän som jag var tillsammans med ett bra tag
när jag var 14 vart jag gravid men visste redan då att jag skulle göra abort.
när den väl var gjord så mådde jag ju inte bättre

började skära mig i armarna inte mycket men jag tyckte att smärtan var skön
den tröstade för stunden.

tiden gick och jag började testa droger börja med att röka hash till att dra in pulver i näsan...
jag åkte dit polisen hade fått nys om att jag höll på
fick börja gå på möten hos socialen jag slutade ens tänka tanken på droger
tänkte på att min bror inte ville det här.

istället började mina vänner boffa och jag föll för grupptrycket och gjorde samma sak.
 socialen gjorde flera utredningar om mig till slut började dom fundera
på att skicka mig till ett hem?

då förstod jag att nu är det allvar jag måste sluta upp.
jag ville inte bli som Jonas jag ville göra honom stolt...

jag fick fortfarande höra hur lik jag var min bror
kroppsligt och attityden


(nu hoppar jag över massa, men känner att det blir för jobbigt)


jag började skrika och bråka med min familj kunde säga saker
som jag aldrig skulle göra.
jag kunde bli förbannad för minsta lilla saken och slå sönder saker.
jag bråkade allt oftare med mina vänner och ännu oftare hamna jag i slagsmål

polisförhör efter polisförhör.

när det lugnat sig ett tag ¨så hände en sak som INTE fick hända
min bror vände sig i graven men inte för mig denna gång utan för en kille
som hade sex med mig mot min vilja.
jag kände redan då hur mitt liv bara gick utför
fick en advokat gick till polisen osv.. ingenting kunde dom göra..

tycker det är så jävla drygt att inte polisen gör något åt våldtäkter
jag menar idag har det varit samanlagt ca 7 våldtäkter i örebro län
och dom kan inte få fast gärningsmannen/männen
tycker det är sjuk..


tiden gick jag låg i mitt rum och stirrade mesta dels
sket i skolan.. när jag väl var i skolan så satt jag oftast med
mina kompisar i soffan och sket i lektionerna..

jag slutade 9:an med några få betyg
började på IV och skulle plugga upp mina betyg
hade i alla grundämnen förutom matten

så där står jag idag.
IV men jag känner också att mitt liv börjar gå uppför
jag har klarat det mest.
efter allt jag varit med om så har jag blivit starkare

jag kan inte säga att mitt liv är perfekt nu
jag dricker fortfarande
men äter medicin för adhd och är lugnare

jag några av mina gamla vänner kvar.. men mest nya underbara som
kan va bra för mig att umgås med

jag festar inte lika ofta längre.. och droger? finns inte så långt mitt öga kan nå..

inga socialmöten och inga polisförhör.


fast ibland kan jag känna att jag fortfarande mår psykiskt dåligt
kan få ångest attacker ibland, ser tillbaka till tiden som varit och får klumpar i magen..
gråter som en tok innan jag ska sova
vill inte visa att jag fortfarande är svag
men allt som har hänt har lagt sig på min rygg så jag bär ett tungt lass som jag under tiden
ska försöka minska på.

man får ta det som det kommer.. jag vet iallafall att idag är min bror stolt över mig
jag lever för honom.



det var lite till om mitt liv.. det mesta men en kort version blir så mycket annars
kommentera om ni vill att jag fortsätter :)

mitt liv var helt underbart!
till jag började 4e klass på fylsta skolan i kumla..
jag hade tidigare bott med mamma ute på landet i ekeby
men vi flyttade nu till en lägenhet i kumla
skolan var helt okej fick många vänner och hade bra lärare
bodde ihop med Mamma min syster Emma och bror Jonas
pappa bodde i en annan lägenhet i kumla.
Emma och Jonas är flera år äldre än mig så dom var mest ute
på kvällarna med sina vänner. Medans jag var hemma med mamma och inte förstod ett skvatt av
vad mina syskon höll på med när dom var ute och sprang.
började förstå när Mamma fick samtal var & varannan natt och sen försvann ut
Jonas söp sig full och slogs. mamma och pappa fick jaga runt på han dom flesta nätterna
Emma var väl lugn.. visst hon festa med det gjorde ju alla.
mamma fick nog till slut och tog med sig Jonas ut på landet där Hasse mammas kille bodde
hon flyttade alltså tillbaka dit..
men Jonas bestämde sig för att flytta in med Emma hemma hos pappa
lilla jag bodde fortfarande hos mamma ute på landet.

( nu berättar jag inte detaljerat utan bara en kort version)


mamma fick ett samtal en kväll och vi tog på oss kläderna för att fort
komma till kumla.
kommer till Kumla buss station där vi ser Jonas min bror
ligga medvetslös på stenmarken jag trodde han var död ...
han hade bråkat och fått stryk av en kille som senare slog ihjäl Thomas Jonas bästa killkompis...
vi ringde ambulansen men Jonas vägrade åka med. så vi fick ta med honom hem och bädda ner honom
3 täcken och 2 filtar hade han omkring sig men skakade ändå.. jag var rädd och mamma grät.
han klarade sig iallafall.


några veckor senare drog Jonas ut på stan en kväll
slutade med att jag o mamma va ute och tittade efter honom
träffade Kenta & ola (kumla mot narkotika)
stod och prata med dom då dom får ett samtal och börjar springa mot tunneln i kumla
vi anade snabbt att det var Jonas som var på ingång
springer efter ner i tunneln ser hur Jonas får en fet smäll över käften
han håller sig lugn ända tills den andra smällen kommer han flyger över killen
och matar slag jag satt hukad vid tunnelns slut och grät mamma skrek och drog
i Jonas och den andre killen.. Kenta ska försöka få bort Jonas men Jonas slänger in honom i väggen istället
när allt lugnat sig bestämde sig Jonas för att följa med oss hem i bilen började han gråta
han frågade om jag sett vad som hänt och jag svarade att jag gjort det
han började gråta ännu mer och bad om ursäkt och sa att jag inte skulle behöva se sånt här..


livet fortsatte..
jagandet på Jonas
till slut åkte han in på b-hem igen.. han satt på ca 5-6 olika hem
rymde.. rymde och rymde

en kväll drog han från ett hem
kom till kumla drog på fest tills polisen kom och tog honom..

- om ni låser in mig nu så tar jag livet av mig.. sa han
polisen lyssnade inte ..
Jonas sa till sin dåvarande flickvän att han älskade henne vad som än händer..
redan då förstod hon vad som skulle hända..
polisen förstod inte att han menade allvar med det han sa..


dom körde Jonas till en fyllecell eftersom han var påverkad och skulle nyktra till
innan dom skickade tillbaka han till hemmet som han då bodde på

väl inne på station låste dom in honom. deras regel är att dom kollar till dom intagna
en gång var 15e minut.


klockan 8 ringde det på dörren vi hade precis vaknat hemma hos pappa
jag springer och öppnar dörren och ser 2 poliser och 1 präst
dom frågade efter pappa som gick ut i hallen det ända jag kommer ihåg från då är
att pappas skrik ekade igenom hela lägenheten han kmr inte i köket och slår dörren i väggen
flera gånger Emma springer in och river bokhyllan i sitt rum

- Jonas har tyvärr avlidigt tidigt imorse.. sa prästen

jag var i chocktillstånd
gick in på Jonas rum och la mig i hans säng jag kunde inte gråta..
jag ville ut och bara skrika så hela världen hörde mig..
Emma ringde till mamma och berättade vad som hänt mamma bröt ihop totalt hennes älskade
son var borta..

vi fick veta vad som hänt och fick sen åka till akuten för att se honom..
skulle aldrig gjort det.

när dom öppnade dörren till rummet där hans kropp låg.
fy det var det värsta jag sett.. mitt liv passerade i en revy

åh gud snälla gud inte min bror...



fortsättning följer...

just nu sitter jag hemma själv i mörkret..
och som vanligt snurrar tankarna i skallen på mig & gör mig alldeles förvirrad..
vem är jag egentligen?
är jag den jag känner eller är jag den alla snackar om?
känner inte mig själv längre :s
förtjänar jag verkligen det här?

tänkte börja skriva om mitt liv här i bloggen!?
så kanske ni inser mitt riktiga jag och anledningen till nästan allt...
för allt har ju en anledning eller hur?

börjar väl lite smått så får vi se om ni gillart! :)

tuuuudiluuu! :)


sitter hemma hos Jennie :) som fyller 22 idag GRATTIS älskade vän <3
vi har ätit tårta och druckit massa kaffe mys :)

ska snart hem till A hämta mina kläder, hem lämna dom sen ska jag till gymmet :)

imorn ska jag baka tårta & bullar för då kommer folk och firar mig :)
fika på dagen fest på kvällen kanon jag längtar :D

fyller inte förens på Måndag men firar imorn kan ju inte festa på en måndag liksom hah!
kommer bli bra underbara vänner god tårta massa paket och god dricka :)


är lite besviken på vissa människor nämner inga namn när dom läser så förstår dom!
att man inte ens kan skicka ett litet sms? planera saker sen skita i det.. lågt
hör av sig när dom inte har nån annan att umgås med.. då duger jag..
och det accepterar inte jag.. ska inte alltid behöva vara jag som hör av mig..
då kan ni dra för jag är ingen reserv vän som duger och kommer i andra hand.. :)


allt är som vanligt men inget är som förr!


keep talking shit about me you just make me famous bejb ;)


xoxo Elin