min familj var krossat efter min brors död.
jag var bara hemma hos mamma Emma flyttade hemifrån
och pappa flyttade till en annan mindre lägenhet i kumla.
vi pratade knappt med varandra vi gled liksom ifrån varandra

begravningen var väldigt fin, men jag kunde inte fatta att det var MIN bror
som låg i kistan..
kyrkan var full av människor som älskar min bror än idag.
alla hans vänner familj och släkt.

efter ett tag flyttade både jag och Emma hem till pappa i kumla
jag skaffade nya kompisar och började också vara ute och dricka
jag försökte hitta mig själv få reda på vem jag egentligen var.

jag såg upp till min bror under hans tid i livet samtidigt som jag visste
att det han gjorde var inte rätt.

jag började dricka varje helg, rökte och bråkade
mamma och pappa fick börja komma och hämta mig istället
dom sa hela tiden hur lik jag var Jonas och att jag skulle låta bli drickandet oså.

jag förlorade fler och fler vänner samtidigt som jag fick nya som inte var så bra egentligen
men för mig var dom allt.. jag sket i familjen och tänkte bara på mig själv och mina vänner

jag skaffade pojkvän som jag var tillsammans med ett bra tag
när jag var 14 vart jag gravid men visste redan då att jag skulle göra abort.
när den väl var gjord så mådde jag ju inte bättre

började skära mig i armarna inte mycket men jag tyckte att smärtan var skön
den tröstade för stunden.

tiden gick och jag började testa droger börja med att röka hash till att dra in pulver i näsan...
jag åkte dit polisen hade fått nys om att jag höll på
fick börja gå på möten hos socialen jag slutade ens tänka tanken på droger
tänkte på att min bror inte ville det här.

istället började mina vänner boffa och jag föll för grupptrycket och gjorde samma sak.
 socialen gjorde flera utredningar om mig till slut började dom fundera
på att skicka mig till ett hem?

då förstod jag att nu är det allvar jag måste sluta upp.
jag ville inte bli som Jonas jag ville göra honom stolt...

jag fick fortfarande höra hur lik jag var min bror
kroppsligt och attityden


(nu hoppar jag över massa, men känner att det blir för jobbigt)


jag började skrika och bråka med min familj kunde säga saker
som jag aldrig skulle göra.
jag kunde bli förbannad för minsta lilla saken och slå sönder saker.
jag bråkade allt oftare med mina vänner och ännu oftare hamna jag i slagsmål

polisförhör efter polisförhör.

när det lugnat sig ett tag ¨så hände en sak som INTE fick hända
min bror vände sig i graven men inte för mig denna gång utan för en kille
som hade sex med mig mot min vilja.
jag kände redan då hur mitt liv bara gick utför
fick en advokat gick till polisen osv.. ingenting kunde dom göra..

tycker det är så jävla drygt att inte polisen gör något åt våldtäkter
jag menar idag har det varit samanlagt ca 7 våldtäkter i örebro län
och dom kan inte få fast gärningsmannen/männen
tycker det är sjuk..


tiden gick jag låg i mitt rum och stirrade mesta dels
sket i skolan.. när jag väl var i skolan så satt jag oftast med
mina kompisar i soffan och sket i lektionerna..

jag slutade 9:an med några få betyg
började på IV och skulle plugga upp mina betyg
hade i alla grundämnen förutom matten

så där står jag idag.
IV men jag känner också att mitt liv börjar gå uppför
jag har klarat det mest.
efter allt jag varit med om så har jag blivit starkare

jag kan inte säga att mitt liv är perfekt nu
jag dricker fortfarande
men äter medicin för adhd och är lugnare

jag några av mina gamla vänner kvar.. men mest nya underbara som
kan va bra för mig att umgås med

jag festar inte lika ofta längre.. och droger? finns inte så långt mitt öga kan nå..

inga socialmöten och inga polisförhör.


fast ibland kan jag känna att jag fortfarande mår psykiskt dåligt
kan få ångest attacker ibland, ser tillbaka till tiden som varit och får klumpar i magen..
gråter som en tok innan jag ska sova
vill inte visa att jag fortfarande är svag
men allt som har hänt har lagt sig på min rygg så jag bär ett tungt lass som jag under tiden
ska försöka minska på.

man får ta det som det kommer.. jag vet iallafall att idag är min bror stolt över mig
jag lever för honom.



det var lite till om mitt liv.. det mesta men en kort version blir så mycket annars
kommentera om ni vill att jag fortsätter :)