moving on!
hur jobbigt det än är
& hur ont det än gör i mig
så måste jag ta mig ur det här själv.
det är jävligt svårt att bara släppa något & gå vidare,
men jag är illa tvungen, jag trycker bara ner mig själv
mer & mer...
jag har snart nått min egen gräns
& då har jag förstört mig själv helt & hållet.
det får inte ske!
hur svårt kan det vara egentligen?
varför klarar jag inte av det?
känns som jag bara ramlar tillbaka på ruta 1 hela tiden...
känns som att jag är någon annanstans & ser ner på mig själv,
och alla misstag jag har gjort spelas upp om & om igen..... FAN!
varför skulle jag ens välja allt det där
före mina vänner & min familj?
någonting som sattit djupa spår inne i mig, sakerna jag gjorde då?
känns det som jag gjorde igår...
hjärtat slår hårt & jag får ingen luft, jag mår illa nästan svimmar shit det här är tufft!